Jaa, nu var det ett tag sen. Jag har haft rätt så mycket i skolan och väldigt mycket dåliga dagar. Den här hösten har varit extrem för det finns dagar då jag mår fysiskt dåligt av att behöva gå upp. "Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik". Nån som vet var det kommer ifrån? Det är så jag känner mig iaf. Antingen är jag så högt uppe på toppen som man kan vara, eller så är jag djupt nere i dalen. Det är som om den stigen som håller sig på jämn nivå inte riktigt finns i mitt liv den här hösten. I onsdag mådde jag riktigt dåligt, och jag har inte mått så dåligt sen USA. Såna dagar skrämmer mig. Det känns som om jag sitter i en bubbla som närsomhelst kan spricka och spricker den rinner hela jag ut. HELA jag. Kanske lite som Pandoras ask. Man får inte bara goda saker utan allt som kanske inte är så lätt att älska visas också. Äsch jag vet inte. Låt oss hoppas att bubblan inte spricker iaf.

Är fortfarande inne i min Lasse W-period. Han kan sätta ord på känslor på ett sätt jag inte trodde var möjligt och det känns som om de allra flesta låtarna är skrivna om mig, till mig.

Ja ja, so long mina små